Anna goes tappa hakan.

Det här klippet hittade jag för ungefär två år sedan, idag återupptäckte jag det. Vad som är fint är att jag fortfarande sitter med öppen mun och bara förundras över storheten och engagemanget. De som ligger bakom det här klippen måste ha ägnat fruktansvärt mycket tid åt att framställa den här videon. Jag har försökt att snickra ihop en kort stop motion-film en gång, det tar tid, för om man inte vill att det ska se hackigt ut så behöver man upp emot 20 bilder per sekund = fett drygt.

Det jag försöker säga är att ni ska titta på klippet (fyra minuter och femtiosex sekunder) och sedan klicka i rutan "beundransvärt" här nedanför, för detta, mina vänner, tar ordet beundransvärt till en helt ny nivå.

Visst känns det fint att va' vid liv en dag till?

Håkan Hellström - Hurricane Gilbert


En låt som vuxit för mig den senaste veckan. Jag börjar verkligen gilla Håkan Hellströms inte alltid tonsäkra röst.

Ledig dag.

Barack Hussein Obama har blivit president, Anna Maria Östman har blivit sjuk. Nej, det är inte jättesynd om mig, men det onekligen lite dystert då man vaknar i en genomsvettig säng och med dreggelfläckar på huvudkudden. Hostmedicinen får en verkligen att sova som en klubbad säl, när man väl somnat dvs. Idag var jag hur som helst ledig och tänkte kompensera för dålig uppdatering genom att bjuda på en niotillfem-liknande en-bild-i-timmen-presentation av dagen hittills.

07.54: Vaknar av att telefonen ringer, kollar displayen men skiter i att svara. Folk som ringer och väcker en förtjänar ytterst lite respekt, förresten kan jag inte prata ordentligt på morgonen, jag låter som en man i övre medelåldern.


09.32: Här har jag släpat mig ner till tunnelbanan och påbörjar min färd...

10.01: Efter att ha klivit av i Skärholmen och bestämt mig för att gå till IKEA istället för att ta bussen. Langar en besviken min då jag inser att jag missat gratiskaffet.

10.16: Sedan återfinns jag mest här, sittandes i IKEA:s mest bekväma fåtölj, här vill jag bo.


10.33: Passerar förbi en spegel på väg mot...


10.56: ...FIKAPAUS!!


12.18: Väntar länge på IKEA-bussen som aldrig kommer, och åker istället med en annan buss till Fruängen. Därifrån tunnelbana hem.


13.16: Väl hemma brygger jag kaffe och sitter och beklagar mig i tystnad över vädret, som vilken annan pensionär som helst. Enda skillnaden skulle väl vara att jag tröttnar efter en stund och sjunger med till Håkan Hellström istället.


14.44: Efter kaffet släpar jag mig ut igen och köper en skitsnygg fotoväska, diskuterar länge med butiksbiträdet (som inte verkade ha så mycket att göra) om olika modeller och provade fram och tillbaka med olika storlekar. Bestämmer mig slutligen för en hyfsat liten modell och får 20 % rabatt (csn-kortet är bra till något).

NU: Nu är jag trött och tänkte powernappa en stund, alternativt läsa lite.

Nu är kamerans minneskort tömt, batteriet på laddning och allt är klart inför Umeå-resan imorrn. Det som inhandlades på IKEA idag var till Johan, och jag är världens snällaste lillasyster säger han, men jag kunde inte motstå mammon, så jag köpte en nackkudde till mig själv också, den blir bra att ha i bilen. Jag tycker inte så mycket om att åka bil, jag får så dåligt samvete, men jag tänkte att jag ska hålla mig sysselsatt mest hela tiden, så det ska nog gå bra. Haha, jag lånade dessutom några spelpojke-spel av en vän, så gissa vem som ska spela Mega Man på högsta volym i baksätet (spelmusiken är halva glädjen i Mega Man).

Över och ut!/Världens snällaste lillasyster

-valfri knäckande rubrik-

Idag lyssnar jag på Keane och väntar på bättre tider...

En av de finaste musikvideos jag vet, för övrigt.

Om situationen i Gaza.

Tre veckor. Tre jävla veckor. Så länge har konflikten i Gaza pågått, om man ens kan kalla det för konflikt när det är i den omfattningen. Krig, eller kanske slakt, är nog en mer korrekt benämning. Tusentals oskyldiga civila har dödats på brutala sätt och dödssiffran stiger varje dag, varje timme. Vidrigt. Förjävligt.

Jag vill kunna sympatisera med befolkningen men jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det är att leva under rådande situation. Det som pågår där nere inkräktar på människors levnadsstandard, människors liv. Människor som du och jag. Det som gör mest ont att se är att hjälpen finns, men inte tillstånden. Hjälpen kommer inte fram dit den behövs. Ambulanser och sjukvårdpersonal finns vid gränsen, men tillåts inte att komma in.

Nej förresten, det som gör ännu mer ont är att jag inte kan göra någonting, förutom att hoppas och be, vilket - helt ärligt - inte hjälper ett skit. Fler än jag står handfallna och bara betraktar detta helvete, oförmögna att göra något. Vad finns att göra? Hur kan medborgarna från landet lagom bidra till förbättring? Den enda konkreta handling jag kommer fram till är denna, att uppysa människor om vad som händer, innan det är alltför sent. Bara för att löpsedlarna återgått till sina standardrubriker och bantningstips så betyder inte det att situationen är lugn och stabil i Gaza.

För att sätta lite perspektiv på saker och ting; jag funderar på om jag behöver ha mössa när jag går ut och om jag vill ha te eller kaffe till fikat, palestinierna funderar (gissningsvis) på hur de ska få mat för dagen och hur många dagar de har kvar att leva. Svindlande. Helvete.

(Svordomarna i detta inlägg var befogade, tro mig. Aggressionen bubblar inombords.)

Status: Ensambarn

Sedan klockan 20:41 är jag det enda hemmaboende barnet i familjen. För vid den tidpunkten tuffade bror Johans tåg ut från stationen och lämnade mig kvar här som ensambarn, igen. Något tårfyllt farväl blev det inte, för redan nästa helg far jag och mina parentals efter med en försvarlig last saker som han vill ha där. Men nu är han borta, vilket kan ses både som positivt och negativt. Ensamt naturligtvis, men ett naturligt steg i processen, för människor kommer och går, så är det. Jag vet ingen som kan retas på så kreativa och gulliga sätt som han, när jag lämnade min dator för fem minuter möttes jag när jag kom tillbaka av bland annat en Wikipediasida om Honduras och en skrivbordsbakgrund föreställande My Little Pony. Vem gör sådant? Vem ska äta upp frukostlimpan och dricka upp all mjölk? Och vem ska sätta fast post-it-lappar på mina skor när jag har för många par Converse framme på dörrmattan?

Å andra sidan, nu är det fritt fram för mig att låna vad jag vill ur hans garderob, då det som han lämnat ses som övergivet. Det är inte så illa, trots allt, för vi har ungefär samma storlek i byxor. "Den manliga versionen av Anna" har flyttat från den kungliga hufvudstaden till björkarnas stad.

UPDATE:Damn it! Glömde det väsentliga; vad får jag inte missa när jag far till Umeå, vad måste jag göra/se?

Riktigt bra låtar går inte att spela sönder.

När jag var yngre ville jag inte lyssna på mina favoritlåtar på repeat, då jag var rädd att jag skulle tycka att låtarna blev uttjatade och att jag skulle tycka sämre om dem efteråt. På senare år har repeat-funktionen på mp3-spelare, iPods och iTunes blivit en av mina mest trogna följeslagare. För riktigt bra låtar går inte att spela sönder, de riktigt bra låtarna är outslitliga. Visst går det i vågor, vissa dagar är låtarna inte riktigt lika bra, men de mest spelade låtarna i mitt iTunes är också de låtarna som jag alltid kommer tillbaka till och älskar.

Jag ska ge er topp 15 från mitt iTunes, och även antalet spelningar på dessa (inom parentes):
Håkan Hellström - Det är så jag säger det (75)
Lars Winnerbäck - Tidvis (61)
Kent - Mannen i den vita hatten (16 år senare) (60)
Lars Winnerbäck - Strimmor (58)
Kent - Vad två öron klarar (57)
Norah Jones - Come away with me (52)
Håkan Hellström - Nu kan du få mig så lätt (51)
Kent - Chans (50)
Lars Winnerbäck - Timglas (43)
Lars Winnerbäck - Blåa ögon (42)
Bo Kaspers Orkester - Dansa på min grav (41)
Kent - Utan dina andetag (41)
The Smiths - There is a light that never goes out (38)
Lars Winnerbäck - Jag fattar ingenting (36)
Lars Winnerbäck - Fria vägar ut (35)

Om allt och inget.

Den gångna helgen var den bästa helg jag upplevt på riktigt, riktigt länge. Jag var så sjukt nervös i fredags så att jag knappt kunde tänka sammanhängande men samma kväll satt jag bredvid Borås-skogarnas sötaste tjej och skrattade medan Sweeney Todd skar halsen av sina kunder. Hur bra som helst. Under helgen hann vi även med att festivalpeppa (man måste börja i tid), gå på stan ("allting är så stort här") och en utekväll (Grattis Sigge, öva på dj:andet till nästa gång, va?).

Nu är helgen över och vardagsrutinerna har dragit igång igen, det dröjer till nästa lov och man måste gå upp tidigt varje morgon (well, inte riktigt varje morgon, men då och då). Igår jobbade jag till 22:30, det var jobbigt, men om jag vet något om jobb så är det att det förr eller senare innebär klirr i kassan och klirr i kassan betyder... ja, vad? Konsumtion; i form av objektiv, skivor, festivalbiljett till Emmabodafestivalen? Idag fick jag i alla fall min efterlängtade drös av böcker från adlibris:
Silverfisken av Sofia Rapp Johansson
Kent - Texter om Sveriges största rockband
Håkan Hellström - Texter om ett popfenomen
Halleluja liksom av Bob Hansson
Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket av Gunnar Ardelius
Storpack av Jan Stenmark

2009 skall bli läsandets år, hittills har jag läst två böcker, inte mycket att skryta med men vänta bara.

Jag går och säger till mig själv snart är det vår då faller regnet inte jag.

Lars Winnerbäck:

Det var vinter (det brukar vara det i januari) och jag tog en långpromenad i Långbro i närheten av där jag bodde. Skrev den här sen. Fenomena är liksom nån Moder Jord har jag tänkt mig. Lätt att glömma henne i storstadsbruset. Det är nog klokt att ta promenader ibland.

Lars Winnerbäck - Psalm i januari

En tonårings idoldyrkan

Kändisradarn börjar blinka, där går någon som jag känner igen. Randig mössa, rött hår, rött skägg och röd mustasch, kaffemugg i handen.
LARS WINNERBÄCK!!! Drömmer jag? Nej! Jag styr stegen åt hans håll och försöker framgånslöst att tona ner mitt du-är-min-största-idol-och-nu-blev-jag-plötsligt-väldigt-nervös-leende som går från öra till öra. Några steg kvar, mina knän skakar och hjärtat slår lite extra hårt. Lars har vid det här laget upptäckt min ihärdiga ögonkontakt och börjar se lite förvånad ut. "Hej" säger jag och nu är det ett under att leendet ens får plats i mitt ansikte. "Hej" svarar han och ler ett tveksamt leende tillbaka. Nervositeten tar över så jag slår ner blicken men inser också att det här är en chans som jag inte frå missa, så jag frågar om jag kan få en kram. Det kan jag "absolut" få och här någonstans passar jag på att tappa talförmågan för sedan skiljs vi åt utan fler ordutbyten med varsitt leende, han fortsätter att lugnt smutta på sitt kaffe medan jag svävar på smä rosa moln med ett om möjligt ännu större leende på läpparna.

Det här var på väg till jobbet. På väg från jobbet, nästan nio timmar senare, är jag fortfarande så glad att jag tjolahopsar genom Bofils båge innan jag kommer på att det förmodligen ser väldigt fånigt ut. En 18-årig ensam tjej som mitt i vintern en vanlig måndag tjolahopsar fram genom en park. Istället ler jag för mig själv.

Hej och tack för kaffet

Fantastisk låt, fantastisk människa. Jag kan tänka mig att det skulle vara sjukt kul att spendera några timmar med honom över en fika. Eller förresten, över vad som helst egentligen. Falafel kanske. Några timmar med Jason på folkets, inte fy skam. Jag fortsätter drömma...

Dagens outfit á la känd modebloggare

Dagens outfit är ju populärt och sånt på bloggar, så jag kör en sån för att visa upp min glammiga garderob. Jag ääälskar att shoppa och nu vill jag dela med mig av mina kap. (Stor ironi om det inte framgick tydligt nog.)

Dagens outfit består av...
Storebrors slitna billiga måndagsjeans som jag övertagit
Randigt linne från Carlings som jag köpte för två(?) år sedan när jag trodde att färgglada kläder gjorde en glad
Grå kofta som trots sin tajta passform är tillräckligt lång i ärmarna (halleluja!)
Duntofflor för att det är så satans kallt här, hårtofsar runt för att jag inte ska tappa dem
Nytvättat oborstat hår med glitterrester från nyår kvar
Dagens bok med fruktansvärt spännande upplösning: "Män som hatar kvinnor" (Stieg Larsson)
Dagens skiva för den musikaliske: "Solen i ögonen" (Lars Winnerbäck ofc)