söndag 29 mars 2009

Vårlängtan

Jag är ganska tillfreds med tillvaron trots allt. Ibland märks det att det börjar bli vår och sedan plötsligt så börjar det att snöa och slaska sig på marken. Det enda vårtecknet som tyder på att det säkert är vår är när kommunalarbetarna sopar bort gruset från trottoaren och det brukar de inte göra förrän det börjar bli försommar. Jag gläds åt att jag är gladare nu än vad jag var för ett år sedan vid den här tiden och jag längtar till den dag då man kan lämna jackan hemma och tjurskalligt hävda att det visst inte är för kallt utomhus. Till uteserveringar och picknickar i parker. Till doften av våt asfalt efter det första vårregnet. Och jag har gjort en spellista, till alla som vill ha. Svensk och spretig och man ska inte tolka någonting, bara lyssna och njuta. Och man måste ha Spotify förstås.

--> Svenskt och melankoliskt men ändå fint och vårigt. <--

torsdag 26 mars 2009

"You summoned the Fail Whale!"

Jag pratade med min bror idag, om Twitter bland annat. Ingen av oss förstår hypen, det är som att man trycker upp sitt liv i ansiktet på varandra, 140 tecken åt gången. Lite som facebook-statusuppdateringar, fast man får reda på dem direkt. Ganska värdelöst egentligen. Hittade en video på Youtube som slår huvudet på spiken. Twitter är inte huvudet på spiken, mer som en spik i foten.

tisdag 24 mars 2009

Why God why?

Jag valde nog fel gymnasieinriktning, och det känns ju värdefullt att veta när jag tar studenten om drygt två månader. Jag går samhällsprogrammet med mediaprofil, har hoppat av sammhällskursen och enligt ett test som jag gjorde i en högskoleguide så var jag sämst lämpad för media. Bäst lämpad var jag för vård, forskning och - håll i hatten - försäkringar. Men det som verkligen fick mig att inse att jag är malplacerad var då jag nyss såg några småvissna påskliljor och det första jag tänkte var att vakuolerna i växtcellerna förmodligen inte var så spänstiga längre.

Skolan har dessutom nära på dödat mitt fotointresse, vilket är synd. Igår på fotolektionen satt jag på golvet lutad mot en vägg och såg på Kenny Starfighter i min iPod istället för att hjälpa de pinsamt trögfattade mediaeleverna med ljussättningen (hur svårt kan det vara att rigga en blixt och mäta ljus?).

De här låtarna får mig att orka igenom dagarna:



lördag 21 mars 2009

För att hon på bilderna fyller år idag!


Äntligen får jag boka sotare, som jag längtat. Året ut har jag fri tandvård, men sedan är det slut på det roliga. Om ett år kommer jag in på bolaget och måste betala fullt pris på tunnelbanan. Men egentligen är skillnaden inte så stor från igår till idag...

Säg grattis så blir jag glad :D

onsdag 18 mars 2009

Halvtimmen från helvetet

Jag kände stress idag, för första gången på det "nya" året. Det blev plötsligt för mycket för mig att hantera, för många saker att göra samtidigt. Eftersom att jag inte brukar känna stress mer än max fyra gånger per år så tar det väldigt hårt på mig och jag vet aldrig riktigt vad jag ska göra. Nu löste det sig med hjälp av andning, snus och frisk luft. En halvtimme senare var det borta. En halvtimme av ångest och panik. Jag är inte byggd för stress, och det är väl egentligen ingen annan heller, men vid de tillfällen då jag inte lyckas hålla stressen borta så bryts jag ner och nu efteråt så känner jag mig liten och tom. Som att jag misslyckats med någonting. Fast jag är lugn, det är jag.

lördag 14 mars 2009

Söndag 13.3.99

Jag tänkte på det hela dagen igår, men glömde att skriva det. Igår var det ju tio år sedan. "Söndag 13.3.99" alltså. (En Winnerbäck-låt.) Jag researchade dock och upptäckte att den 13/3-99 inte var en söndag, utan en lördag. Det var en liten besvikelse, men låten är lika bra för det. Det om detta.

För tillfället sitter jag och fryser och tittar ner på mina händer som har antagit en gul/vit/lila nyans, eller som Moa så glatt påpekade efter en historialektion då vi stadsvandrat och jag visade henne mina kalla händer: "Men gud, de ser ju ut som Laura Palmer i Twin Peaks, och hon är död. Haha, du har likhänder." Jag kände mig tvungen att granska min händer lite extra noga, men jag fann inga bokstäver under naglarna, som tur var. Lite spännande hade det dock varit, det hade det. "We got an R."


Och eftersom att Hanna har snott mitt "över och ut" så får jag väl nöja mig med att skriva typ ciao eller pussåkram eller arrrr, this be pleasin' to me eye!

onsdag 11 mars 2009

-rubrik överflödig-

I sömndimmorna möts mjuka läppar, morgonljuset silas genom persiennerna och jag ligger med mitt huvud på hans arm. Bara ser in i hans ögon, den där blicken som gör mig så varm.

tisdag 10 mars 2009

Stormen efter lugnet.

Efter en åh, så välbehövd uppläxning igår så har det blivit dags att en gång för alla bita i det sura äpplet, ta tjuren vid hornen, bita i den sura tjuren och ta äpplet vid hornen. Så efter att ha skrivit den svidande sanningen på papper i form av planering och actionlist så återstod bara att ta fram spaden och börja gräva i detta Mount Everest av läxor som jag samlat på mig sedan mitten av höstterminen. Jag tror att jag har gjort ungefär två läxor sedan början av december månad, vilket innebär att jag har missat en del.

Förmodligen har en del fallit i glömska eller visat sig vara mindre viktigt, men hela morgonen/förmiddagen (jag gick faktiskt upp klockan 7 och satte mig och pluggade en timme före frukost) har jag fått en hel del gjort och jag börjar nästan tycka att det känns lite skönt att ha insett att högen inte krymper om jag inte tar tag i den. Så nu har jag så att säga facat the facts och börjat plugga igen. Det är fortfarande inte kul, men det är ett nödvändigt ont. Så dagens guldkaramell för tappert tjur-bitande går till *trumvirvel* MIG!! *cymbal* *applåder*


Jag ger mig själv 4 av 5 toasters. Kanonkul! Full fart!

onsdag 4 mars 2009

I dina ögon.

Allt det fina ligger i betraktarens ögon. Så sägs det. Med misstänksamma ögon stirrar jag på mig själv i spegeln, blänger, sneglar och glor. Undrar vem som betraktar mig och ser allt det fina. För om jag ser fina saker i så många, så mycket, då måste det finnas fina saker att se i mig med. Jag menar inte på utsidan, jag syftar på insidan. Vem betraktar min insida, vem är det som ser allt det där som jag håller inom mig? Kan man se någon annan människas insida utifrån? Jag ser på bilder, blickar in i uttryckslösa ögon på dataskärmen, mina egna ögon. Vad avslöjar dem? Hur mycket vet ni, och vad är det ni bara gissar er till?

Hur jag än vrider och vänder på det så kan jag bara se på mig själv så som jag alltid gjort. Jag ser hon den där fega och tillbakadragna tjejen som hellre står över något roligt än tar för sig. Jag lever inte i nuet, som jag försökt inbilla mig så länge. Jag lever i dået, kommer på allt för sent. Så skulle jag sagt, och det där borde jag ha gjort. Jag ser en tjej som har svårt att gå vidare och som ältar småsaker i oändlighet. Jag ser en tjej som inte vågar visa hur stolt hon blir då hon lyckas med något. Jag ser en tjej som förmodligen kommer att tveka länge innan hon publicerar det här inlägget.

Men det är inte jag som är betraktaren, det är ni. Du och du och du. Och nu ber jag er att skriva en kort rad om det ni ser.

Humor helt i min smak.

Jag skulle kunna skriva om hur underbart det var i Idre, det fina vädret och att jag redan längtar tillbaka. Jag skulle kunna skriva om alla de fräknar jag samlat på mig då jag låtit solen skina mig i ansiktet och att jag faktiskt tycker att de är lite fina. Jag skulle kunna skriva om matteprovet som jag skrev idag, hur det gick åt helvete och hur jag ville lägga mig ner och dö efter bara ett fåtal uppgifter. Inget av detta ska jag skriva om. Istället vill jag skänka lite glädje i form av ett underbart ljudklipp som jag letat reda på. Det här är humor när det är som bäst, det är väldigt svårt för mig att inte skratta åt det här. Så rätt!