torsdag 30 april 2009

Miss medelmåtta

Fick resultatet från högskoleprovet idag. 1,2. Ett komma två. Bättre än förra gången då jag hade 1,1. Snittet var 0,9. Bäst gick det på logikdelen där jag hade 18 rätt av 22 (och snittet var 11,3) och sämst gick det på engelsk läsförståelse där jag låg under snittet. Jag vill inte göra högskoleprovet igen, det är fruktansvärt tråkigt.

tisdag 28 april 2009

Bästa blogghäxan?

Hej och välkomna till den rafflande finalen där den snyggaste häxan ska utses. Jag och blondinbella har haft huvudet i samma hål!! (varsågod att misstolka)
Vem vinner och vem försvinner?

Båda bilderna har jag knyckt, den vänstra från Sara och den högra från... ehh... internet. (Jag vet alltså inte vem som tagit den.)

onsdag 22 april 2009

Personlighetskvitto.

När man inte vet vem man är och vad man gör så går det alltid att rådfråga Internet. Internet har alltid, om än ofullständiga, svar. Det här personlighetstestet överensstämmer dock ganska bra med hur jag ser på mig själv. Fast jag är nog egentligen mer logisk än kreativ och känslostyrd.

fredag 17 april 2009

Det sägs att allting vänder och det stämmer väl på sätt och vis.


Sånt som förgyller dagar kan till exempel vara att få ett hjärta i sin latte trots att det är en take away med lock.

torsdag 16 april 2009

Springa på hustak

Jag hade singelpicknick på taket i veckan. Granatäpple, java och sol.










Soundtrack:

måndag 13 april 2009

Det är vår/sommar i Stockholm

Jag drömde om Lars Winnerbäck inatt. Jag var på Hultsfredsfestivalen och vi kramades och jag sa att han var bäst i världen. Sedan kom jag på att jag hade glömt min biljett hemma i Stockholm så att jag inte skulle kunna se alla hans spelningar, då vaknade jag kallsvettig. För Winnerbäck är bra. Honom vill man inte missa.

Värmen är här nu, och fräknarna. Massor av fräknar. Jag har nya vita skor (som förmodligen inte kommer att hållas vita så länge) och min cykel har fått komma ut efter en lång vintervila. Det är lite därför som jag inte är så aktiv här, på loven ska man vara ledig. Så efter att ha slitit (och blivit klar) med projektarbetet i tre dygn och efter att ha jobbat dagen efter det sov jag i fjorton timmar och sen har jag varit ledig.

Mer matnyttiga inlägg kommer sedan när jag har något vettigt att säga.

Update 20.00: Jag saknar Sara. Vi har inte setts på nästan två veckor. Det är typ rekord. Det känns som att en bit av mig fattas, förlängningen av mina tankar har varit i London och nu är hon sjuk, stackaren. Puss på dig, Sara.

onsdag 1 april 2009

Till Farmor <3

Det är tio år sedan du dog. Jag var nio år då och jag minns att jag trodde att det var ett dåligt aprilskämt. Jag trodde först inte på det, helt enkelt för att jag inte ville tro på det. Samtidigt så var jag inte förvånad, du hade varit dålig ganska länge.

Sista gången vi hälsade på dig på sjukhuset minns jag att du var gul och att jag tyckte att det var läskigt. Och du förstod inte vem jag var. Det var nog det som var läskigast. Jag var ju din raring, jag brukade få sitta i ditt knä och du vaggade mig och kallade mig för raring. Jag minns fortfarande hur du luktade, matos och parfym, blandat. Jag fick sitta i ditt knä och räkna dina armband. Sju stycken tunna armband i silver, ett för varje veckodag. Du flyttade dem från den ena armen till den andra för att hålla koll på vilken dag det var. Ingen visste riktigt åt vilket håll du flyttade dem, inte du heller, det var nog därför du ändå inte visste vilken veckodag det var då jag frågade. Du sa bara "vasa, raring?" och fortsatte att vagga mig. Fram och tillbaka.

Du var bra som farmor, och bra som gammal rent allmänt. Modig och inte rädd för att göra fel. Det blev fel ibland, jag minns åtskilliga gånger då vi var bjudna på middag hos dig och du knappt fick sitta vid bordet för att det var så mycket som skulle fixas med i köket. Matoset som alltid låg som en tät dimma i hela lägenheten. Och klockan som tickade. När vi firade jul hemma hos oss så brukade du och din syster sjunga tjeckiska och tyska barnvisor och sedan kastade ni julklapparna hit och dit. Nästan som ett slagfält, man fick ducka för att inte få något i huvudet. Nu för tiden är jularna lugna, efter att du dött var det bara en kvar som kastade och sjöng tjeckiska visor. Nu är hon också död.

Jag ska inte ljuga farmor, det har gått både dagar, veckor och månader utan att jag tänkt på dig. Men jag vet att jag alltid kommer att vara din raring när jag behöver vara det. Att jag har min plats i ditt knä där jag får sitta och räkna dina armband som alltid skramlade så mycket. Och jag vet att du älskar mig, och du vet att jag älskar dig. Det var synd att vi bara fick nio år tillsammans.