Kära vänner!

Efter en dryg månads ihållande tystnad har det åter blivit dags för uppdatering. Jag tänker inte be om ursäkt för min frånvaro mer än möjligtvis till mig själv då jag kommer att se tillbaka på första halvan av sommaren efter min student och minnas allt som ett diffust och suddigt töcken.

Jag avnjuter sommarens dagar precis som jag vill och lägenheten är för tillfället ett ensamhushåll av den sort jag gillar bäst. Förmodligen ett av Stockholms varmaste ensamhusshåll, men jag har satt upp en hängmatta på balkongen så jag klarar mig. Att vara sambo med sig själv innebär i mitt fall att jag äter när jag vill, sover när jag vill och gör bara det jag vill eller måste göra. Jag älskar att vända på dygn och fastna i böcker och framför datorn, röka nattcigg på balkongen och vattna mina solrosor. Dagar då man gör ingenting kan ju vara det bästa, oavsett om man är själv eller tillsammans med andra.

Fortfarande lever jag på glädjen från fyra Winnerbäck-konserter och återseendet av en saknad vän på Hultsfredsfestivalen. Fortfarande lever jag på glädjen från insikten som slog mig då jag sköt såpbubblor (och sprutade öl) på flaket; jag kommer aldrig mer att behöva besöka Riddarfjärdens Gymnasium. Det är nu allt händer, det är nu jag ska ta till vara på den där ungdomen som aldrig kommer igen. Och jag ska göra det!

Ta vara på er, så får vi se när ni hör av mig här nästa gång.
/Yours truely