Jag hade just ett samtal med min mamma, eller mer en diskussion om man kan kalla det så när den ena pratar medan den andra inte får chansen att säga något. Hon sa att jag beter mig och ser ut som en omogen och punkig tonåring. Jag blev förvånad och ganska irriterad, men min vanliga försvarsmekanism trogen så försökte jag skämta bort det. Det var tydligen helt fel sak att göra, och att sedan dessutom berätta att jag tänkt pierca tungan gjorde inte saken bättre. Enkelt beskrivet så kan man säga att helvetet brakade löst, med en föreläsning om arbetsgivarnas syn på "metallskrot" i ansiktet som påföljd. "Du kommer aldrig att få jobb, och jag antar att du inte tänker plugga vidare direkt efter skolan (blabla och massor om att det säkert går dåligt i skolan så som jag ser ut)"
På vissa punkter kan jag hålla med, arbetsmarknaden är inte lätt att handskas med för någon utan erfarenhet, men det var främst tonfallet och sättet att säga det på som gjorde mig nästannästan arg.
Jag vill vara fri att flyga vart jag vill, som en fjäril.
UPDATE 15.37: Jag tror att jag behöver teknisk vägledning. Hur får man bort ramarna runt bilderna?
Du du du, en arbetsgivare bryr sig inte om en liten piercing i tungan, den SYNS ju för faen inte ens. Om du hade haft typ fem sex stycken i ansiktet och tatueringar upp på halsen är det nog en annan femma. Men som sagt: en i tungan går att dölja lätt :)
SvaraRadera(och jag ska kommentera vartenda inlägg nu)