Om vikt.

Jag vägde mig idag för första gången på typ ett år. Lite oroligt satte jag först ena och sedan andra foten på vågen, det är ju så man gör. Siffrorna började ticka uppåt och stannade så småningom. Just där och då tänkte jag mest att "jaha, ser man på", men nu såhär i efterhand blir jag nästan rädd. Fan vad jag har gainat, och ändå känner jag mig nästan smalare än förut. Jag förstår att folk jojo-bantar, räknar kalorier och går på dieter, siffror gör en ju sjuk i huvudet. Vad vi borde lära oss är att siffrorna bara är information, och det är upp till var och en att tolka informationen som han eller hon vill. Att vågen visar ett kilo mindre än sist behöver inte betyda att man känner sig finare. Och tvärt om. Det var inte riktigt det här jag hade tänkt skriva från början, men det låter ju rätt bra trots allt. Som om ni inte redan visste. Det får duga såhär.

Om hemlängtan.

Jag går i väntans tider. Väntar på livets början, men det känns för sent.
Jag har inte hunnit långt. Jag har stora drömmar.
Jag vill bort. Jag är borta hela tiden. Frånvarande.
Men man kan inte känna hemlängtan om man är hemma.
När man är borta blir hemma så mycket finare.
Man skaffar sig en liten värdefull distans, och bilderna blir färgstarka och klara.
Så jag måste bort.
Så jag vill iväg.
Så jag drömmer mig någon annan stans.

Om kärlek.

För ganska precis ett år sedan bäddade jag ibland in små hälsningar i bloggen till pojken som fick mitt hjärta att slå lite fortare än vanligt. Jag framkallade förmodligen inga sådana känslor hos honom, men sådant är svårt att veta om man inte tar reda på det. Jag var alldeles för rädd och feg för att ta reda på sanningen, och kanske var det bäst så, för när jag tänker mig in i situationen nu så känns det mest bara orealistiskt.

Det tog lång tid för mig innan jag ens vågade berätta för någon om mina känslor, och när jag gjorde det så kändes det fånigt, som om jag var den enda i världen som någonsin känt precis just så. Den här pojken tog himla lång tid att komma över och än idag då jag känner doften av hans parfym (som för övrigt tycks vara ganska populär) så flaxar det till en fjärilsvinge i magen, bara för sakens skull.

Jag funderade lite nyligen och kom fram till att jag varit kär sammanlagt tre gånger under mitt snart 20-åriga liv. Det låter inte som att det vore mycket, men jag vet inte hur jag skulle haft tid att vara kär mer än de tre gångerna. Kärlek är liksom inte min kopp av te. För att citera en onykter men trevlig kille: Vem behöver sex och relationer när vi har dåliga skämt och varandra? Tänk på det fem i tre.

Katt (inlägg nr. 100)

Hur kan pappa länka det här och sedan neka mig en katt? Det är ju som att låta en hungrig lukta på maten och sedan flytta bort tallriken utom räckhåll. Det är ju plågeri för fan. Min önskelista toppas av "katt" precis som om jag vore 7 år igen. Fast då var det "kanin" som stod högst upp. Både jag och pappa vet att jag inte kommer att få en katt, så varför fresta mig?

Sen är ju den här låten rätt fin.

Frid och fred.

En binär nattpromenad.

Jag kan inte sova, så jag är ute och promenerar istället. På hitta.se. Hittills har jag hunnit med en sväng förbi vita bergen och är nu på väg mot Skanstull. Det är trevligt att promenera och samtidigt ligga i sängen. Här är en länk om ni vill promenera omkring lite i mina hoods. Tryck på "Gatubild" och sedan är det bara att börja cruisa. Mitt i gatan får man gå, sweet.

Frid och fred.

(förresten så är ni katastrofalt dåliga på att bestämma vad jag ska göra med mitt hår, det är nästan så att jag överväger att färga det svart i protest.)

Åh, jag har hittat så himla fina klänningar här. Jag önskar att jag vore lite mer flickig ibland, med långt svallande hår, en söt kappa, handväska och pumps till vardags. Jag är lite mer den typen som inte tar med mig mer saker än vad som får plats i byxfickorna, och som nästan alltid har sneakers på fötterna. Men de här klänningarna alltså, de får mig nästan att vilja måla på ett lager läppglans och trippa lätt på tå. Skåda underverken nedan.

Frid och fred.

Där jag vill vara.

Glad första december allihopa. Eller natt till december egentligen, hysterin har ju inte dragit igång riktigt än. Jag antar att jag växt ifrån de åren då jag älskade att tjuvstarta med julmusik redan i oktober, pynta hela mitt rum så fort mampappa tillät det och ständigt ha pepparkaksburken nära. Julen har mist lite av sin glans i mina ögon. Förra året hängde jag upp lite julgransglitter över skrivbordet, men det fick räcka. I år noterade jag inte ens halmkransen som satt fasttejpad på ytterdörren förrän mamma påpekade den.

Det var egentligen inte alls det här jag hade tänkt skriva om när jag klistrade in youtube-videon. Jag hade tänkt skriva en liten note to self om att sluta vara så bitter och att göra något åt mitt hår. Och min header, upptäckte jag också. Att jag ska klippa mig är bestämt, men - och här kommer den stora frågan - ska jag bleka till überblont igen eller ska jag färga/tona rött (edit: vi pratar alltså om en naturligt orange-röd-blond variant). What say you? Ni, mina medmänniskor; ser ju mer av mitt hår än vad jag gör. Bestäm! Alla måste svara. Alla ska med. Heppa.