Ostigt.

Betygen sätts på måndag och ingenting ligger i mina händer längre. Jag har varit off ett tag nu, försökt att rädda min situation och jag tror att jag har lyckats. Jag kan andas ut i vetskapen att jag inte kommer att få IG i bild, att jag inte kommer att få IG i historia och att jag förmodligen kommer att få MVG på projektarbetet. Om det blir som jag förutspått så kommer jag att gå ut gymnasiet med tre G:n och resten VG och MVG. Jag kommer att få behålla jobbet. Jag har gråtit av oro för att misslyckas och kan fortfarande vakna och få ångestattacker mitt i natten, men det ligger inte i mina händer längre.

Nu ska jag försöka att bara njuta av den gymnasietiden som är kvar, glädjas åt att jag om några veckor aldrig mer behöver sätta min fot i den skolan igen. Jag ser det lite som en vändpunkt, en ny chans att ta vara på. Det som är ogjort ska jag låta rinna ut i sanden, det är dags nu. Hämta nya krafter från livets outtömliga källa, och rannsaka mig själv. Fan vad löjligt det låter, som en predikan. Men lite så tror jag att det blir. Jag ska inte tro att hela världen ligger framför mig, jag ska inte drabbas av storhetsvansinne, men jag ska ta tillvara på de chanser som ges. Nu vänder jag. Typ.

(och om ni trotsade mitt förra inlägg genom att inte lyssna på låten: shame on you. bara gör det)

Om situationen i Gaza.

Tre veckor. Tre jävla veckor. Så länge har konflikten i Gaza pågått, om man ens kan kalla det för konflikt när det är i den omfattningen. Krig, eller kanske slakt, är nog en mer korrekt benämning. Tusentals oskyldiga civila har dödats på brutala sätt och dödssiffran stiger varje dag, varje timme. Vidrigt. Förjävligt.

Jag vill kunna sympatisera med befolkningen men jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det är att leva under rådande situation. Det som pågår där nere inkräktar på människors levnadsstandard, människors liv. Människor som du och jag. Det som gör mest ont att se är att hjälpen finns, men inte tillstånden. Hjälpen kommer inte fram dit den behövs. Ambulanser och sjukvårdpersonal finns vid gränsen, men tillåts inte att komma in.

Nej förresten, det som gör ännu mer ont är att jag inte kan göra någonting, förutom att hoppas och be, vilket - helt ärligt - inte hjälper ett skit. Fler än jag står handfallna och bara betraktar detta helvete, oförmögna att göra något. Vad finns att göra? Hur kan medborgarna från landet lagom bidra till förbättring? Den enda konkreta handling jag kommer fram till är denna, att uppysa människor om vad som händer, innan det är alltför sent. Bara för att löpsedlarna återgått till sina standardrubriker och bantningstips så betyder inte det att situationen är lugn och stabil i Gaza.

För att sätta lite perspektiv på saker och ting; jag funderar på om jag behöver ha mössa när jag går ut och om jag vill ha te eller kaffe till fikat, palestinierna funderar (gissningsvis) på hur de ska få mat för dagen och hur många dagar de har kvar att leva. Svindlande. Helvete.

(Svordomarna i detta inlägg var befogade, tro mig. Aggressionen bubblar inombords.)

Om mod.

Wikipedia:

Mod är en personlig egenskap. En modig person handlar i överensstämmelse med sina övertygelser och önskningar, även vid risk för negativa konsekvenser mot det egna jaget. Mod betraktas av många som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap, en dygd.

Mod är att vara rädd men övervinna rädslan för att göra det som ska göras. Mod stärker individens självkänsla och hjälper personen att övervinna sin rädsla genom exponering. Se även civilkurage.

Mycket kretsar kring mod och mod är viktigt. Om ingen vågade så skulle allting se likadant ut i all evighet. Så kan vi inte ha det, så därför måste man våga. Inte övermodig, inte feg, utan lagom mycket mod. Det är bra.

Jag måste jobba på att våga. En sådan simpel sak som att inte våga skrika "frys" i en dramalek avspeglar sig i större sammanhang. På mig, på vänner, på mänskligheten. Man kan tydligt se att viljan att våga finns inom var och en av oss men att den alltför ofta stannar i vilje-stadiet och aldrig släpps lös i handling. Man vågar inte släppa den fri, av rädsla för vad andra ska tycka.

Rädslan, ja. Ångestfylld andning och kittlande mage. Om det finns ett rätt sätt så är det inte att vända bort blicken. Det var vad jag gjorde, av rädsla för vad andra ska tycka.

Grön-tröja-dagen

Idag är det ju två dagar på samma dag, för bövelen. Både grön-tröja-dagen och världsaidsdagen. Grön tröja och rött band. Dåligt planerat med tanke på att grönt och rött passar lindrigt bra ihop, visserligen beroende på val av nyanser, men det finns goda möjligheter att det kan sluta katastrofalt illa. Rött och grönt är komplementfärger och om man blandar dem som vattenfärger så bildar de en slags brun sörja, blandar man dem inom politik blir det ofta ganska lyckat, men som färgkombination betraktat är det faktiskt ingen höjdare. Hur som helst så hittade jag ingen grön tröja hemma, och om tanken med gröna tröjan är "green shirt for climate" så verkar det väl vara en relativt dålig idé att köpa en grön tröja enbart för detta ändamål. Jag hittade en annan lämplig tröja, långt ner i t-shirtlådan:

"Yes, we can!"

Så, nu sitter jag här med ett fånigt leende på läpparna och tårade ögon. Varför, vad är orsaken? Jag såg just Obamas segertal på Youtube, igen. Mot slutet är det svårt att hålla tårarna i schack, när han pratar om förändring genom åren och om den gamla kvinnan.
Om ni inte sett talet, se det!

USA-valet

Snart ger jag nog upp min vaka, jag börjar bli ganska trött. Skämmigt att ge upp såhär mitt i, men det är ju trots allt nästan säkert att Obama vinner. Jag läste dessutom en artikel tidigare idag där författaren verkligen hade koll; "...och med allra största sannolikhet så blir det ett presidentbyte."
Jag tyckte att det var hysteriskt roligt, men det är kanske bara för att jag har dålig koll på politik i övrigt. Det viktigaste med det här valet är ju ändå att John McCain inte vinner, han verkar vara sjukt konservativ. Lite synd också att ingen av de två största kandidaterna är speciellt intresserad av miljöförbättring och förnyelsebara energikällor. Nåja, man kan inte få allt?

Fred ut.

UPDATE 02.27: NU ger jag upp och går och lägger mig. Upp tidigt imorrn och se på nyheterna!