Om kärlek.

För ganska precis ett år sedan bäddade jag ibland in små hälsningar i bloggen till pojken som fick mitt hjärta att slå lite fortare än vanligt. Jag framkallade förmodligen inga sådana känslor hos honom, men sådant är svårt att veta om man inte tar reda på det. Jag var alldeles för rädd och feg för att ta reda på sanningen, och kanske var det bäst så, för när jag tänker mig in i situationen nu så känns det mest bara orealistiskt.

Det tog lång tid för mig innan jag ens vågade berätta för någon om mina känslor, och när jag gjorde det så kändes det fånigt, som om jag var den enda i världen som någonsin känt precis just så. Den här pojken tog himla lång tid att komma över och än idag då jag känner doften av hans parfym (som för övrigt tycks vara ganska populär) så flaxar det till en fjärilsvinge i magen, bara för sakens skull.

Jag funderade lite nyligen och kom fram till att jag varit kär sammanlagt tre gånger under mitt snart 20-åriga liv. Det låter inte som att det vore mycket, men jag vet inte hur jag skulle haft tid att vara kär mer än de tre gångerna. Kärlek är liksom inte min kopp av te. För att citera en onykter men trevlig kille: Vem behöver sex och relationer när vi har dåliga skämt och varandra? Tänk på det fem i tre.

Om positivt tänkande

Mark Levengood:

Uppriktigt sagt tycker jag att det är konstigt med positivt tänkande. Att i varje läge försöka vända verkligheten till något positivt känns som en flykt. Det finns något vackert i att våga se saker som de är, och ändå tycka att det är ganska fint. Livet är inte perfekt, lika lite som vi människor är det. Brister och tillkortakommanden, återvändsgränder och magplask.

Ett stycke ur "Sucka mitt hjärta men brist dock ej", mycket läsvärd bok.

Jag går och säger till mig själv snart är det vår då faller regnet inte jag.

Lars Winnerbäck:

Det var vinter (det brukar vara det i januari) och jag tog en långpromenad i Långbro i närheten av där jag bodde. Skrev den här sen. Fenomena är liksom nån Moder Jord har jag tänkt mig. Lätt att glömma henne i storstadsbruset. Det är nog klokt att ta promenader ibland.

Lars Winnerbäck - Psalm i januari

Från botten av mitt hjärta: Förlåt!

Vänner och bekanta!
(Det utesluter alltså dig pappa, för det känns väl ändå lite onödigt att snoka i mitt privatliv via Internet när vi bor i samma lägenhet? Då var det sagt.)

Jag har funderat över en sak. Det måste vara oerhört frustrerande som artist att folk citerar ens låtar hela tiden. När man skrivit en text som man är nöjd med, en text som verkligen betyder något och är baserad på egna erfarenheter och det finns en tydlig tanke bakom. Att sedan hitta den hos random snorunge med orden "asso de här e verkligen så ja känner just nu" måste kännas hemskt. Någon liten impuls att vilja hugga huvudet i två delar måste väl ändå komma upp? Samtidigt betyder det förmodligen att människor tar till sig ens musik och uppskattar det man gör.
Knepigt, det där. Och eftersom att jag själv är en "citerare" så vill jag passa på att ta tillfället i akt och be om ursäkt till alla som jag felaktigt citerat, även om jag vet att ursäkten inte kommer fram till rätt personer.

Fred ut!