"Smaskeijns döou" (stavning?)

Jag har skrattat väldigt mycket i helgen, sjungit mycket och levt mycket. Stiftsungdomshelg, ett långt ord. Det var vad det var i helgen, det var vad jag var på i helgen. Dimmigt var det också, och mysigt. Väldigt skönt att få komma bort en stund och bara vara, men nu när jag kommit hem igen så känner jag mig tom, sådär tom som jag brukar känna mig efter att ha varit på ett läger eller på en resa. Jag tror att det beror på att man för en tid sätter sig in i en annan rytm och andra vanor. I helgen har schemat dessutom varit så fullspäckat att man knappt hann med toalettbesök och tandborstning mellan aktiviteterna (notera knappt, jag hann borsta tänderna i alla fall tre gånger varje dag).

Jag har lärt mig att dansa, eller kanske snarare; jag har lärt mig steg att dansa med, danssteg, men dansa snyggt och glamouröst kan jag fortfarande inte. Framför allt har jag blivit påmind om att jag är utvald, att alla är utvalda och att alla får göra precis vad de vill med sin utvaldhet. Alla har fått en chans, det gäller bara att ta den. Min högsta dröm i livet är att någon gång bli sedd som en förebild, om det sedan är för en person eller för fem eller hundra spelar ingen roll. Det skulle kännas fint om jag kunde få hjälpa folk, påverka och inspirera, väcka nya tankar och bolla idéer.

Jag vill va' ett ljus som lyser i mörkret.