Kaffefilosofi

Jag har ett I-landsproblem att dela med mig av. Runt klockan 16 blir jag alltid sugen på kaffe och laddar därför kaffebryggaren på minsta antal koppar (fyra, fast jag tror att de använder sig av dockserviser när de mäter, eller så är mina kaffemuggar för stora, för jag får det aldrig att räcka till mer än två muggar). Anyhow, jag häller upp de första två dockserviskopparna i en mugg och går och återvänder till min standardposition framför datorn. Där sitter jag och sörplar på mitt kaffe och fastnar i slösurf-mode och glömmer att det finns påfyllning i bryggaren, så när jag sedan går ut i köket långt senare upptäcker jag att det finns två dockserviskoppar kvar i bryggaren som fortfarande står och drar el (förlåt mig Gud och miljöpartiet för mitt slarviga beteende (och förlåt mamma och pappa för att jag tar slut på ert kaffe (att använda parenteser i varandra är underskattat))). "Åh, mer kaffe" tänker jag och fyller på min mugg igen. Här kommer I-landsproblemet; kaffet som stått och väntat på mig medan jag slösurfat i glömska är alltid jätteäckligt. Jag måste helt enkelt vara mer på hugget när jag vill ha mera kaffe.