Ostigt.

Betygen sätts på måndag och ingenting ligger i mina händer längre. Jag har varit off ett tag nu, försökt att rädda min situation och jag tror att jag har lyckats. Jag kan andas ut i vetskapen att jag inte kommer att få IG i bild, att jag inte kommer att få IG i historia och att jag förmodligen kommer att få MVG på projektarbetet. Om det blir som jag förutspått så kommer jag att gå ut gymnasiet med tre G:n och resten VG och MVG. Jag kommer att få behålla jobbet. Jag har gråtit av oro för att misslyckas och kan fortfarande vakna och få ångestattacker mitt i natten, men det ligger inte i mina händer längre.

Nu ska jag försöka att bara njuta av den gymnasietiden som är kvar, glädjas åt att jag om några veckor aldrig mer behöver sätta min fot i den skolan igen. Jag ser det lite som en vändpunkt, en ny chans att ta vara på. Det som är ogjort ska jag låta rinna ut i sanden, det är dags nu. Hämta nya krafter från livets outtömliga källa, och rannsaka mig själv. Fan vad löjligt det låter, som en predikan. Men lite så tror jag att det blir. Jag ska inte tro att hela världen ligger framför mig, jag ska inte drabbas av storhetsvansinne, men jag ska ta tillvara på de chanser som ges. Nu vänder jag. Typ.

(och om ni trotsade mitt förra inlägg genom att inte lyssna på låten: shame on you. bara gör det)