Uppriktigt sagt tycker jag att det är konstigt med positivt tänkande. Att i varje läge försöka vända verkligheten till något positivt känns som en flykt. Det finns något vackert i att våga se saker som de är, och ändå tycka att det är ganska fint. Livet är inte perfekt, lika lite som vi människor är det. Brister och tillkortakommanden, återvändsgränder och magplask.
Ett stycke ur "Sucka mitt hjärta men brist dock ej", mycket läsvärd bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar