Associationsförmåga

Ingen låt får mig att associera så starkt till en plats som den här:


Igårkväll var jag i Idre, i stora salen, och alla satt och åt frukost. Bergsprängaren jämte den varma chokladen och jag hörde hur frukost-sorlet sakta dog ut när den låten började spelas. Klockan nio som vanligt, och jag satt i underställ och termobyxor framåtlutad med armarna och huvudet vilandes på bordet. Lugn. Och norrlandsrösten som läste bibeltext och morgonbön. Fina Erik. Fina Idre. Fina "sport"hotellet. Keffe-bussen som man knappt får sitta i (och inte ens våga tänka tanken att dra i gardinen).

Längtan. Saknad. Får jag snabbspola tiden fram till februari?