En käftsmäll och en kall öl.

Jag sitter här på mitt rum och drar djupa suckar, för det enda som återstår på dagordningen är städning. Jag känner mig usel, jag är usel, på uselt humör. Dessutom fryser jag. Idag är en bitter dag och det jag mest av allt behöver är en käftsmäll och en kall öl. För en käftsmäll förtjänar jag och en öl vill jag ha. Det här inlägget är en lång tids ihopsamlade klagan, så om ni inte vill förstöra ert fina fredagshumör; hoppa över det här, för er egen skull.

För tillfället känns det som en inte alltför dålig idé att göra någonting i stil med att gräva ner sig i en djup grop och aldrig komma upp, matstrejka eller hoppa bungyjump utan lina. Vad som helst, bara någonting händer. Slentrian är ett ord som jag känner till alltför väl, tyvärr. Man skapar sina egna förutsättningar, jag vet, och ingenting blir roligare än vad man gör det till men jag orkar inte vara framåt varje dag. Det kan vara hormoner, det kan vara höstdepp, jag misstänker att det är mitt fel trots allt, det brukar det vara. Allting går i grund och botten att skylla på Anna Östman. Om jag äter upp min huvudkudde så kanske världen slipper allt lidande.

Finns det någon som är bra på att muntra upp via Internet? Kan inte någon berätta någonting trevligt, snälla?