måndag 10 november 2008

Från botten av mitt hjärta: Förlåt!

Vänner och bekanta!
(Det utesluter alltså dig pappa, för det känns väl ändå lite onödigt att snoka i mitt privatliv via Internet när vi bor i samma lägenhet? Då var det sagt.)

Jag har funderat över en sak. Det måste vara oerhört frustrerande som artist att folk citerar ens låtar hela tiden. När man skrivit en text som man är nöjd med, en text som verkligen betyder något och är baserad på egna erfarenheter och det finns en tydlig tanke bakom. Att sedan hitta den hos random snorunge med orden "asso de här e verkligen så ja känner just nu" måste kännas hemskt. Någon liten impuls att vilja hugga huvudet i två delar måste väl ändå komma upp? Samtidigt betyder det förmodligen att människor tar till sig ens musik och uppskattar det man gör.
Knepigt, det där. Och eftersom att jag själv är en "citerare" så vill jag passa på att ta tillfället i akt och be om ursäkt till alla som jag felaktigt citerat, även om jag vet att ursäkten inte kommer fram till rätt personer.

Fred ut!

2 kommentarer:

  1. Privatliv på internet? Hur tänkte du nu?

    SvaraRadera
  2. Okej, jag erkänner, fel uttryckt. Men principen är densamma, om man bor i samma lägenhet så borde det väl vara enklare att ta reda på saker genom att fråga mig direkt och inte genom att läsa min blogg. Sedan blir det ju mer privat för honom eftersom att han känner mig och vet mer om vad jag skriver om. Typ.

    SvaraRadera