Två dagar kvar.

Inatt har varit den sämsta natten på länge; jag gick och la mig vid tolv, somnade vid fyra, vaknade vid fem, somnade om, vaknade vid sju, somnade om och vaknade sedan ungefär en gång i timmen innan jag gick upp vid elva. Men nu är jag pigg, och fruktansvärt hungrig, faktiskt. En riktig header har jag skaffat mig också, det vill man ju ha. Fast jag kom inte på något vettigt att skriva som "beskriver" innehållet här, för det finns väl ingen direkt kategori som jag håller mig inom. Och Sara, nedräkning till Idre i högerkolumnen.

Annars så börjar ett lugn sänka sig över mig, som man nog skulle kunna kalla för julfrid, och jag börjar nästan se fram emot julafton lite. Framför allt midnattsmässan och Karl-Bertil Jonsson. Kalle Anka är fruktansvärt överskattad och smått hysterisk. Upp med en hand alla som föredrar Karl-Bertil!

Jag fick en skarp tillsägelse om att uppdatera bloggen oftare, vilket jag naturligtvis skiter i. Jag uppdaterar när jag känner att jag behöver skriva av mig. Men frukta icke, ty jag är i full färd med att knåpa ihop en utförlig årskrönika med bilder och text.

Tillsvidare bjuder jag på dagens:

Kent - Chans