Tjugofjärde december.

Nu är klockan över tolv, alltså är det julafton nu. Fast egentligen räknas det inte förrän man vaknat, tycker jag. Dagen före dopparedagen fylldes med sysslor såsom matlagning i den större skalan. Johan och jag utgjorde bland annat team jansson och potatisarna flög (bokstavligt talat) tvärs över köket. Vidare har sillsallad utan sill hackats och hasselnötsbiffar stekts. Jojo, köttiga jular är inget för mig, kaninmat smakar bättre för samvetet. Kvällen avslutades med vampyrfilm (nej, inte twilight) och en nötknäckande familj (då var dammsugningen ogjord, då).

Av förra inläggets syndaflod av kommentarer så borde man kunna dra slutsatsen att jag är den enda som tycker att Karl-Bertil Jonssons julafton är bättre än Kalle Anka.

Lite musik vill vi ha också, från två riktigt duktiga tjejer. Klara (gitarr) och Johanna (piano) Söderberg, a.k.a First Aid Kit. Såhär ska en duett sjungas!