Ångestpaket

Hatar att jag känner mig dålig och ofullständig då jag borde känna mig överjävligt glad över att skiten snart är slut. Trots att jag vet att jag aldrig tidigare varit så skoltrött som jag varit senaste halvåret så undrar jag varför jag inte pluggat och satsat mer på skolan, det är ju de här betygen som min framtid vilar på. Hur ska jag någonsin kunna utbilda mig då mitt betyg fläckas av två eller kanske tre G:n? I mina ögon är det knappt att VG duger. Fanfanfan. Jag har ju insett hela tiden att jag inte kommer att ha råd att misslyckas, men ändå har jag låtit det hända mitt framför ögonen på mig. Min "jag-orkar-inte-attityd" ger mig ångest. Hela jag ger mig själv ångest.

För några år sedan trodde jag att man var vuxen vid nitton års ålder, men uppenbarligen inte. Jag har aldrig varit så slapp och oansvarstagande som nu, inte vad jag kan minnas.

Men jag mår väl egentligen inte dåligt, det är bara som jag inbillar mig. Hypokondrikern i mig skriker att jag är psyksjuk, borderline eller nåt. Om dagarna mår jag bra, men jag vill dö varje kväll. Eller i alla fall ha en veckas isolerad ledighet då jag inte behöver träffa någon annan än de jag verkligen vill. Ovärt inlägg det här, jag borde inte få ha blogg. Pusshej