Så. Jävla. Smidig.

Det här blir ett extra meningslöst inlägg (, till skillnad från mina vanligtvis högklassiga?). Ni som inte är intresserade av att läsa om mina arbetslivserfarenheter behöver inte.

Jobbet idag var jobbigt. Där satt jag som vanligt och blippade varor och var trevlig mot allt och alla, sedan när en kund håller på att betala så får rullbandet psykbryt, startar av sig självt och rullar iväg fyra kunders varor med kundpinnar och allt ner i en och samma fålla. Själv sitter jag - oförberedd och chockad - och skriker och flaxar med armarna innan jag kommer på idén att trycka på nödstopp.

Senare får jag problem med en ost som saknar streckkod och ska fråga om kunden vet priset. Kunden är en uppenbart synskadad kvinna med mörka glasögon och vit blindpinne och hela köret. Jag tänker att jag inte får påpeka detta, men blir distraherad och frågar:
Jag: SÅG du något pris på den här? *håller upp osten*
Kvinnan: Jag är tyvärr synskadad så jag ser ingenting...
Jag: Hehe, nej då är det ju svårt...
Jag (tyst i huvudet): HELVETEHELVETEHELVETEFANFANFAN men ganska kul ändå

Jag fick även möjlighet att visa prov på min språkbegåvning då en kvinna kommer fram med någonting som ser ut som naturgodis i en helt annan påse. För att verka trevlig frågar jag henne om det är naturgodis i påsen. Hon svarar på perfekt engelska att hon inte förstår svenska och dialogen fortsätter som följer.
Jag: Is it... öhh... naturgodis or is it fina bitar?
Hon: ?
Jag: Is it like... öhh... it's not this kind of like premium finest selection chocolate?
Hon: ?
Jag: *slår in det som naturgodis och ler övertygande*

Men vill man tjäna pengar så måste man jobba, även om det är jobbigt.