Och ändå ser jag nu bara molnillusioner.

Jag har fått det bekräftat som jag misstänkte mina sista två gymnasieår. Det räcker inte att ha slitit med betygen på en linje med hög behörighet, det räcker inte att vara utbildad ledare inom Svenska kyrkan, det räcker inte med att söka mängder av jobb inklusive de man inte egentligen vill ha. För det finns inga jobb att få ändå. Jag har mailat, ringt, gått runt med mitt CV och försökt att marknadsföra mig själv så bra som möjligt, men allt verkar vara lönlöst. Jag har inga höga krav på de jobb jag söker, men bara för att jag vägrar att jobba som telefonförsäljare på provision så klassas jag som kräsen. Plötsligt är det mitt fel att jag inte har något jobb, för att jag inte tar för mig av vad som bjuds. Trots att det är mig det går ut över, att jag inte har något jobb; så tänker jag inte lägga skulden på mig själv, även om det ligger nära till hands. Men om 30 % av ungdomarna i dagens samhälle är arbetslösa så är det fan inte mitt fel att jag är en av dem, då är det någonting som är brutalt fel.

Anyhow, att vara arbetslös och i mitt fall även rastlös har lett till:
- Att jag är i full färd med att läsa om alla Harry Potter-böckerna (har hunnit till nr 5)
- Att jag snittar två filmer om dagen
- Att jag levlar upp sjukt fort på FarmVille
- Att jag åter igen försöker lära mig spela gitarr och munspel
- Att jag kan lösa Rubiks kub på under 3 minuter

Nu återstår bara en egen inspelning av den här dansen. För att citera Baksmällan: "It's funny because he's fat". Det härliga i det hela är ju ändå att han är bra, om han inte vore så tjock och vit så skulle han kunna vara Beyonce.