Om hostmedicin och sommarnostalgi.

Att dricka hostmedicin är ungefär som att ta en mycket liten tequilashot. Trögflytande tequila. Man sväljer allt så fort man kan men det är ändå ganska gott, och efteråt har man smak av citrus kvar i munnen.

Det var ett tag sedan sist, men det känns onödigt att skriva om det inte finns något att skriva om. Jag börjar så smått strukturera upp mitt liv och räkna vuxenpoäng. Även de minsta summor som trillar in på kontot känns astronomiska och jag märker att jag levt allt för länge på nollbudget. Vad gör man med pengar? Den skrikigt gröna tröjan som ligger i soffan är en historia som började med opepp och slutade med tårta. Helgen var fin. Annars försöker jag motivera mig själv att dra igång kursen på riktigt, jag vet ju att webbdesign är kul, så varför inte börja typ nu?

Förresten så är det svårt till och med för mig att inte skönmåla sommaren nu. Taket, äventyren och alla ensamnätter och soluppgångar i hängmattan på balkongen. Den här låten, i alla fall första versen, är en beskrivning av det, och mig.

Parken - Låt mig få följa dig ner

Fridens liljor.