Till Farmor <3

Det är tio år sedan du dog. Jag var nio år då och jag minns att jag trodde att det var ett dåligt aprilskämt. Jag trodde först inte på det, helt enkelt för att jag inte ville tro på det. Samtidigt så var jag inte förvånad, du hade varit dålig ganska länge.

Sista gången vi hälsade på dig på sjukhuset minns jag att du var gul och att jag tyckte att det var läskigt. Och du förstod inte vem jag var. Det var nog det som var läskigast. Jag var ju din raring, jag brukade få sitta i ditt knä och du vaggade mig och kallade mig för raring. Jag minns fortfarande hur du luktade, matos och parfym, blandat. Jag fick sitta i ditt knä och räkna dina armband. Sju stycken tunna armband i silver, ett för varje veckodag. Du flyttade dem från den ena armen till den andra för att hålla koll på vilken dag det var. Ingen visste riktigt åt vilket håll du flyttade dem, inte du heller, det var nog därför du ändå inte visste vilken veckodag det var då jag frågade. Du sa bara "vasa, raring?" och fortsatte att vagga mig. Fram och tillbaka.

Du var bra som farmor, och bra som gammal rent allmänt. Modig och inte rädd för att göra fel. Det blev fel ibland, jag minns åtskilliga gånger då vi var bjudna på middag hos dig och du knappt fick sitta vid bordet för att det var så mycket som skulle fixas med i köket. Matoset som alltid låg som en tät dimma i hela lägenheten. Och klockan som tickade. När vi firade jul hemma hos oss så brukade du och din syster sjunga tjeckiska och tyska barnvisor och sedan kastade ni julklapparna hit och dit. Nästan som ett slagfält, man fick ducka för att inte få något i huvudet. Nu för tiden är jularna lugna, efter att du dött var det bara en kvar som kastade och sjöng tjeckiska visor. Nu är hon också död.

Jag ska inte ljuga farmor, det har gått både dagar, veckor och månader utan att jag tänkt på dig. Men jag vet att jag alltid kommer att vara din raring när jag behöver vara det. Att jag har min plats i ditt knä där jag får sitta och räkna dina armband som alltid skramlade så mycket. Och jag vet att du älskar mig, och du vet att jag älskar dig. Det var synd att vi bara fick nio år tillsammans.