Jag går i väntans tider. Väntar på livets början, men det känns för sent.
Jag har inte hunnit långt. Jag har stora drömmar.
Jag vill bort. Jag är borta hela tiden. Frånvarande.
Men man kan inte känna hemlängtan om man är hemma.
När man är borta blir hemma så mycket finare.
Man skaffar sig en liten värdefull distans, och bilderna blir färgstarka och klara.
Så jag måste bort.
Så jag vill iväg.
Så jag drömmer mig någon annan stans.
måndag 28 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar